Mönsterskydd

På http://bjerken.se/se/design/ fick jag lära mig om något som kallas mönsterskydd häromdagen. Jag hade verkligen ingen aning om att något sådant existerade. Att man kan ansöka om patent för uppfinningar som anses tillräckligt nydanande visste jag såklart, men att mönster kunde ägas av en person hade jag inte haft en tanke på förrän jag hamnade på denna sida av en slump. Man kan alltså göra ett mönster för att sedan kontakta specialisterna på Bjerkéns för att se om detta mönster är tillräckligt eget för att kunna ingå under något som kallas mönsterskydd. Detta innebär att det finns lagar som skyddar mitt mönster från att kopieras.

Såklart det finns sådana regler!
När jag väl började tänka efter så insåg jag att det naturligtvis måste vara på detta sätt då många av de dyrare exklusiva klädmärkena och skomärkena alla har sådant som sticker ut för att man ska se vilket märke det är. Man kan inte köpa en väska på H & M där det Louis Vuittons särpräglade mönster finns på utsidan. Om man tillverkar en väska som ser ut som en Vuitton så har man enligt mönsterskyddslagen alltså begått ett brott. Detta var ju uppe till diskussion för ett tag sedan med Christian Louboutins röda sulor. ”Ägde” han de röda sulorna eller ej? Det blev ett himlans rabalder! Tänk att man kan äga konstnärliga uttryck! Det känns aningen bisarrt enligt mig. Men så är det tydligen!

Borde de avskaffas?
Dessa regler anser jag både gynnar och missgynnar konstnärlig frihet. Att det finns möjligheter att äga ett mönster ger saker och ting en märklig känsla. Det konstnärliga begränsas ju om man måste tänka efter så att man inte råkar göra något som påminner för mycket om Marimekkos mönster, liksom.